Galet på Överskottsbolaget
Efter studenten flyttade jag till Umeå och började jobba på Överskottsbolaget. Det är ju verkligen ett kapitel för sig. Folk är ju helt vrickade som handlar där, då pratar jag mest om stammisarna, de som handlar där minst en gång i månaden.
En dam, kring 50-årsåldern, rätt grå och trist person, kollar ofta ner i marken för att undvika ögonkontakt, stora bruna glajjor, basker, axellång brungrå page och lång brun kappa, lång men väldigt tunn människa. Hon handlar ofta men väldigt lite varje gång, den här gången när hon kom till kassan tog hon fram almanackan och visade kassören mitt emot mig. Hon pekade på dagens namn och sa väldigt tyst "Helena". Han frågade om hon hade namnsdag, hon nickade försiktigt och log en aning, sedan gick hon över till mig och gjorde likadant. jag gratulerade henne och hon såg nöjd ut och smög iväg. Stackars människa, känner hon ingen som kan gratta henne på namnsdagen att hon måste gå till ÖoB för att bli uppmärksammad, det är ju tragiskt.
En annan kvinna i 40-årsåldern brukar alltid räkna ut i förväg hur mycket det blir när hon kommer till kassan, det brukar oftast vara 29 eller 34 kronor. Innan jag säger vad det blir brukar hon alltid fråga "visst blir det 29 kronor?" Om det inte blir den summan hon trott springer hon ut ur butiken och lämnar allt.
En sak som var särskillt roligt var när en man gick till Per i kassan mitt emot mig och skulle betala för en maskin av något slag som var riktigt stor. Han kunde inte ställa den på rullbandet utan man var tvungen att använda scannern med sladd. Per bad mannen att leta efter streckkoden så han kunde läsa av, men mannen hittade den ingenstans. Jag såg den från mitt håll och sa: "Sno den!". Kunden tittade förvirrat på mig och funderade några sekunder och stakade fram "Ehhh...nej, så kan man väl inte göra!!!?" Jag skrattade till och svarade "Nej det är nog ingen bra idé, men sno PÅ den, så hittar du streckkoden".
På allvar trodde han verkligen att jag uppmande honom att stjäla maskinen. Korkat!! Ja men visst, det är ju sååå billigt på ÖoB att varför inte skänka bort det på en gång, vad gör det för skillnad!? Jag tror han hade sån där Comviq frilla, inte full täckning nånstans.
En annan dag när jag satt i kassan kom en dam och handlade av mig och plötsligt sa hon:
- Kom här ska jag hjälpa dig!
Hon sträckte fram händerna och rättade till min krage på skjortan som hade vikt sig lite. Jag blev så paff, men det var ju lite roligt, väldigt oväntat. Sedan sa hon:
- Ja, du vet, man blir så när man blivit mormor och farmor. Jag skrattade till och sa att jag inte skulle glömma henne i första taget. Det var bra tyckte hon.
En sak som är så urbota dumt. Om man säger "Det blir 124 och 50 tack!" så kan vissa fråga "124 och vadå, sa du?" Men alltså, vad förväntar de sig för svar där? "124 och 35 öre tack" eller "124 och ha en bra dag, tack". 50-öringar borde avskaffas, de går mig på nerverna.
När vi ändå är inne på ören kan ja berätta om en gång när jag var tillsammans med min dåvarande pojkvän Linus. Vi satt och pratade över msn och det började bli sent och dags att säga god natt. Den här konversationen utspelade sig:
EVIS: Puss och nitti!
EVIS: Hahaha, jag är så van att sitta i kassan på ÖoB nu, fem och nitti, nitton och nitti. Det ska stå natti.
LINUS: Hehe, okej, kram och femti!
En dam, kring 50-årsåldern, rätt grå och trist person, kollar ofta ner i marken för att undvika ögonkontakt, stora bruna glajjor, basker, axellång brungrå page och lång brun kappa, lång men väldigt tunn människa. Hon handlar ofta men väldigt lite varje gång, den här gången när hon kom till kassan tog hon fram almanackan och visade kassören mitt emot mig. Hon pekade på dagens namn och sa väldigt tyst "Helena". Han frågade om hon hade namnsdag, hon nickade försiktigt och log en aning, sedan gick hon över till mig och gjorde likadant. jag gratulerade henne och hon såg nöjd ut och smög iväg. Stackars människa, känner hon ingen som kan gratta henne på namnsdagen att hon måste gå till ÖoB för att bli uppmärksammad, det är ju tragiskt.
En annan kvinna i 40-årsåldern brukar alltid räkna ut i förväg hur mycket det blir när hon kommer till kassan, det brukar oftast vara 29 eller 34 kronor. Innan jag säger vad det blir brukar hon alltid fråga "visst blir det 29 kronor?" Om det inte blir den summan hon trott springer hon ut ur butiken och lämnar allt.
En sak som var särskillt roligt var när en man gick till Per i kassan mitt emot mig och skulle betala för en maskin av något slag som var riktigt stor. Han kunde inte ställa den på rullbandet utan man var tvungen att använda scannern med sladd. Per bad mannen att leta efter streckkoden så han kunde läsa av, men mannen hittade den ingenstans. Jag såg den från mitt håll och sa: "Sno den!". Kunden tittade förvirrat på mig och funderade några sekunder och stakade fram "Ehhh...nej, så kan man väl inte göra!!!?" Jag skrattade till och svarade "Nej det är nog ingen bra idé, men sno PÅ den, så hittar du streckkoden".
På allvar trodde han verkligen att jag uppmande honom att stjäla maskinen. Korkat!! Ja men visst, det är ju sååå billigt på ÖoB att varför inte skänka bort det på en gång, vad gör det för skillnad!? Jag tror han hade sån där Comviq frilla, inte full täckning nånstans.
En annan dag när jag satt i kassan kom en dam och handlade av mig och plötsligt sa hon:
- Kom här ska jag hjälpa dig!
Hon sträckte fram händerna och rättade till min krage på skjortan som hade vikt sig lite. Jag blev så paff, men det var ju lite roligt, väldigt oväntat. Sedan sa hon:
- Ja, du vet, man blir så när man blivit mormor och farmor. Jag skrattade till och sa att jag inte skulle glömma henne i första taget. Det var bra tyckte hon.
En sak som är så urbota dumt. Om man säger "Det blir 124 och 50 tack!" så kan vissa fråga "124 och vadå, sa du?" Men alltså, vad förväntar de sig för svar där? "124 och 35 öre tack" eller "124 och ha en bra dag, tack". 50-öringar borde avskaffas, de går mig på nerverna.
När vi ändå är inne på ören kan ja berätta om en gång när jag var tillsammans med min dåvarande pojkvän Linus. Vi satt och pratade över msn och det började bli sent och dags att säga god natt. Den här konversationen utspelade sig:
EVIS: Puss och nitti!
EVIS: Hahaha, jag är så van att sitta i kassan på ÖoB nu, fem och nitti, nitton och nitti. Det ska stå natti.
LINUS: Hehe, okej, kram och femti!
Kommentarer
Postat av: Anonym
jag älskar ÖoB
Trackback