Elvis Pelvis

Jag, Martin Karlsson, Maria Fäldt och Christer Lindström, vilka är alla tre fotografer, samlades på sandön i Roknäs för en plåtning. det skulle bli bikinibilder i vattnet och på stranden. jag sprang några varv i det varma vattnet för att få några schyssta bilder där vattnet skvätte omkring mig. Det var så skönt i vattnet så jag ville inget annat än att få vara i vattnet.
Maria hade en guldreflektor med sig som vi fångade upp solen med, vilket ger en varmare känsla i bilden. Vi hade väldigt roligt, jag kände mig som nån tjej i baywatch där jag sprang med långa steg i sanden ut mot vattnet. Ett gäng ungdommar som satt längre bort på stranden skrattade och beskådade händelsen och måste ha tyckt att jag agerade löjligt framför kameran. Det gör man ju, man måste ju agera ut framför kameran annars blir det ju så tråkiga bilder, så jag tog i lite extra bara för det. De måste ju få nåt kul och titta på de också och något att snacka om.

Hur som helst blev det väldigt bra bilder och det var en underbar kväll, kan det bli bättre.





























Sen skulle vi åka till en annan strand för solen höll på att gå ner och då blir det inget bra ljus i bilderna. På vägen till nästa stäle åker vi förbi en guldgrön äng, solen lyser över ängen och avger ett sådant vackert sken att vi inte kan motstå att stanna för fotografering. Det var en underbar kväll, det enda som gjorde att vi fick skynda oss en aning var de enorma flockattakerande varulvsmyggen. Jag kan säga att blodet rann från benen efter att de hade festat loss. Otäckt faktiskt!!! Hur som helst blev bilderna bra även här..

Hur Christian och jag träffades

Vi träffades första gången februari 2007, han följde med en av sina kompisar hem till mig och såg på film. Han bytte trängarna på min gitarr, jag var väldigt tacksam för hjälpen och gav honom en varm kram. Efter det träffade jag en kille som jag höll ihop med några månader och jag mötte christian lite nu och då på skolan och på bostadsområdet. Första gången vi riktigt pratade med varandra var en kväll på kalles i mars vid pokerbordet, där började jag få upp ett öga för honom, han berättade att han skulle flytta till New mexico till hösten så jag släppte med ens alla tankar om att han kanske var något för mig, men tyckte fortfarande att han verkade gullig. 

Nästa gång vi träffades var på hockeyavslutningsfesten på Valdinos som min dåvarande pojkvän Johan hade annordnat. Det var sent på kvällen och vi stod bredvid dansgolvet och pratade en bra stund och Johan kom och sa att vi skulle gå till Max. Jag pratade klart med christian och sa till honom att jag tyckte han verkade vara en go kille och att jag hoppades att vi skulle ses fler gånger, han fick en kram och sedan gick jag. 

Fredagen efter mötte jag honom på en joggingtur och han var ute och gick, vi småpratade och jag gav honom min msn. Under hela helgen hade han inte lagt till mig, vilket jag tyckte var lite synd för jag ville gärna prata mer med honom. Precis den helgen hade jag och Johan pratat om att det kanske skulle ta slut. Vi tog några dar på oss för att känna efter. På måndagen, valborgsmässoafton, var mina vänner på kåren och festade men jag var inte så sugen då jag var mitt uppe i en göra-slut-period, så jag var hemma. Klockan 00.20 ringde millie och sa att det fanns en kille på kåren som undrade var jag var nånstans och tyckte att jag hade vackra ögon. Jag frågade om det var christian och hon sa ja, jag cycklade dit på en gång och träffade honom. Han blev glad och frågade om jag kom dit för hans skull, klart svarade jag, jag ville ju träffa honom. Vi satt och pratade på övervåningen en bra stund och plötsligt böjde han sig fram mot mig och kysste mig. Det var underbart det, men jag fick lite skuldkänslor då jag teoretiskt sett faktiskt fortfarande hade pojkvän. Efter kåren följde jag honom hem till dörren och sa god natt och så gick jag hem. Millie sa senare till mig, håll hårt i honom, han är en keaper.  
Dagen efter träffades jag och Johan hemma hos mig och vi kom fram till att vi båda ville att det skulle ta slut. Sedan började jag träffa Christian och vi har träffats varje dag sedan dess.


Sommaren i Piteå, utan jobb

Efter fyra veckor, alldeles efter att jag flyttat ut, bestämde vi oss för att jag skulle bo hos honom hela sommaren. Jag sa upp mitt sommarjobb hemma i Mjällom, vilket inte var värst populärt, och sökte jobb i Piteå. Jag gick till varenda butik i stan men det var fullsatt överallt förutom på café Piteå och Blå ängeln. Chefen på Café Piteå var fruktansvärd, jag gick dit 4 ggr och varje gång sa han att jag fick komma tillbaka om en timme och såg upptagen ut på fiket där det var högst 5 kunder. Till slut blev jag förbannad och sa att nu har jag väntat nog nu får du lov och prata med mig, för han visste vad det var frågan om, jag hade ringt innan för han hade lagt ut en platsannons på nätet. Han sa att jag inte behövdes och sen skickade han iväg mig.
På blå ängels fick jag provjobba en dag och det fungerade skitbra och vi hade jättekul, chefen trivdes jag bra med. Veckan efter fick jag veta att jag inte fick jobbet men at jag kunde få jobba lite strödagar, kom på söndag sa han. Jag kom dit på söndagen och var ombytt. Tjejerna som jobbade där frågade vad jag gjorde där, jag ska jobba sa jag. Men det behövs inga fler idag sa de. De ringde chefen och han kom dit lika förvånad över att jag var där, jag återberättade telefonsamtalet jag hade med honom några dar innan, han ursäktade sig med att han trodde det var någon annan och erbjöd mig en sallad för besväret och skickade hem mig. Tack och hej, skit ner dej!!! jag blev asförbannad, han fick absolut höra min besvikelse men jag ville inte stå och vara otrevlig sån jag tog det förbannade salladen och gick. Det hela slutade med at jag blev arbetslös den här sommaren, inte för at det går någon nöd på mig, jag har jobbat nio sommrar i rad nu så det kan vara skönt med en ledig i år.


Farväl

Christian och jag fungerar väldigt bra ihop, vi kan verkligen vara oss själva till djupet med varandra. Det har aldrig funnits en tillstymmelse till pinsamhet, eller blyghet inför något vi tar oss för ilag. För första gången i mitt liv så kan jag ärligt säga att jag är riktigt kär, han kompleterar mig som ingen annan någonsin gjort. Vi hade tre intensiva månader ihop, sedan blev som sagt New Mexico för honom ett år. Jag kommer sakna honom så otroligt mycket. Jag får lyssna på Brad Paisley´s "is it raining at your house" och "we danced" och titta på fotografiet på oss två och minnas den här sommaren vi hade tillsamamns. Förhoppningsvis börjar vi där vi slutade i maj nästa år, om inte har man åtminstone ett väldigt fint minne.