Va fan tänkte ja inte på det för?
En dag var jag på IKSU i Umeå och tränade, de stängde 23.00 och jag gick därfrån tio i. Jag tänkte jag är ju lugnt hemma till fem över, då hinner jag ju med några saker jag måste få gjort innan jag gå och lägger mig. När jag kom ut och skulle låsa upp cyckeln hittar jag inte cyckelnyckeln. Klantaschel tänkte jag, hur lyckas man, jag lägger den ju alltid i jackfickan.
Nu blev det brottom att hitta den innan de stängde. Jag sprang in och letade i väskan och i skåpet i omklädningsrummet. Jag pratade med tjejen i receptionen och lämnade mobilnumret om de skulle hitta den.
Massor av tankar dök upp. Hur ska jag ta mig till jobbet imorgon? Nej, just ja, jag är ju ledig imorgon, men i övermorgon då? Då måste jag ju köpa busskort, jag som skulle spara in på det. Eller så åker jag ner till stan och köper ett lås och ringer vaktmästaren och ber honom knipsa av låset. Jag som skulle vara hemma till fem över, där sprack den planen. *SUCK*. Det blir aldrig som man tänkt sig.
Jag stoppade händerna i byxfickorna beredd att knata iväg hemmåt och lämna cyckeln. Plötsligt hittade jag nyckeln där. Hur dum får man vara, sa jag till mig själv. Jag skulle aldrig ha kommit på tanken att leta i byxfickorna, för där skulle jag inte stoppa den. Men den här gången hade jag tydligen gjort det då. Jag måste börja få lite mer rutin på saker.
När jag cyklade hem tänkte jag tillbaka på det där med att det aldrig blir det man tänkt på. När jag var yngre brukade jag, när jag gick ensam i mörkret, tänka på otäcka saker som skulle kunna hända, för då händer det inte. Till exempel att nu kommer jag bli knivstucken, våldtagen, rånad eller skjuten. Fast då blev jag ju rädd att jag skulle ha missat att tänka på något. Jag skulle ju ha kunnat bli torterad, fått ögonen utstuckna eller fått en högaffel intryckt i magen. Vad som helst skulle ju kunna hända.
Jag tror lite på ödet, att om nånting dåligt ska hända mig, händer det vad jag än tänker på. Jag skulle nog aldrig ha tänkt på att ett stort kassaskåp skulle ha dimpt ner i huvudet på mig från ovan. Och just i det ögonblicket när man ligger där, platt som en linoleummatta och själen flyger till himmelen säger man till sig själv:
- Vad fan tänkte jag inte på det för?
Nu blev det brottom att hitta den innan de stängde. Jag sprang in och letade i väskan och i skåpet i omklädningsrummet. Jag pratade med tjejen i receptionen och lämnade mobilnumret om de skulle hitta den.
Massor av tankar dök upp. Hur ska jag ta mig till jobbet imorgon? Nej, just ja, jag är ju ledig imorgon, men i övermorgon då? Då måste jag ju köpa busskort, jag som skulle spara in på det. Eller så åker jag ner till stan och köper ett lås och ringer vaktmästaren och ber honom knipsa av låset. Jag som skulle vara hemma till fem över, där sprack den planen. *SUCK*. Det blir aldrig som man tänkt sig.
Jag stoppade händerna i byxfickorna beredd att knata iväg hemmåt och lämna cyckeln. Plötsligt hittade jag nyckeln där. Hur dum får man vara, sa jag till mig själv. Jag skulle aldrig ha kommit på tanken att leta i byxfickorna, för där skulle jag inte stoppa den. Men den här gången hade jag tydligen gjort det då. Jag måste börja få lite mer rutin på saker.
När jag cyklade hem tänkte jag tillbaka på det där med att det aldrig blir det man tänkt på. När jag var yngre brukade jag, när jag gick ensam i mörkret, tänka på otäcka saker som skulle kunna hända, för då händer det inte. Till exempel att nu kommer jag bli knivstucken, våldtagen, rånad eller skjuten. Fast då blev jag ju rädd att jag skulle ha missat att tänka på något. Jag skulle ju ha kunnat bli torterad, fått ögonen utstuckna eller fått en högaffel intryckt i magen. Vad som helst skulle ju kunna hända.
Jag tror lite på ödet, att om nånting dåligt ska hända mig, händer det vad jag än tänker på. Jag skulle nog aldrig ha tänkt på att ett stort kassaskåp skulle ha dimpt ner i huvudet på mig från ovan. Och just i det ögonblicket när man ligger där, platt som en linoleummatta och själen flyger till himmelen säger man till sig själv:
- Vad fan tänkte jag inte på det för?
Kommentarer
Trackback